Språkresa
(Malta)Sommaren mellan 9;an på högstadiet och 1;an på gymnasiet väntar en språkresa, troligen till Malta. Jag ser framemot det och vill åka redan denna sommar men efter mammas samtal med ledarna på Sts (vilket är bolaget jag ska åka med) så verkar det bättre och man får mer utav det om man väntar till mogen ålder. Vilket jag förstår och har gått med på.
Jag vill främst åka på en språkresa just för äventyret att åka iväg till ett land man alrig besökt förut med nya människor och en helt ny kultur...utan mamma o pappa. Just att se och bevisa för mig själv att jag kan. En annan anledning är att jag vill, som jag sa, träffa nya människor. Både malteser men också de i min resgrupp och mina ledare. Få nya erfarenheter och utveckla mina språkkunskaper.
För även om det man försttänker på då man säger ordet språkresa är ju att man ska åka till ett land som pratar språket man vill utveckla för att lära sig att använda det i sin vardag, men det är ju så otroligt mycket mer!
Och varför jag valt ju STS språkresor vet jag inte. Mamma hade hört talas om dem och vi kollade hemsidan och allt verkade bra så vi beställde en katalog och läste mer och bestämde mig för att detta är något jag verkligen vill göra. Sen har det ringt ett par gånger och hållt kontakten med mig vilket jag tycker ät jätte bra, att de faktisk ringer och inte bara tar allt över mejl eller brev.
De har också en 50 årig erfarenhet och fått bra omdömmen av tidigare resenärer.
Sen har jag också sätt i skolan papper då EF språkresor också finns. Men jag har absolut inte fått samma kontakt. Och kanske är det något jag bara fått för mig men jag skulle nog känna mig tryggare om jag åkte med just STS.
Men jag tänkte iallafall göra en liten gämförelse och så bara för att se lik och olikheterna.
STS Språkresor:
Kursorter (resmål): Australien, Frankrie, England, Grekland, Kanada, Kina, Malta, Spanien, USA och Österrike.
Erbjuder olika sorters resor, man kan t.ex välja att kominera språkresan med ett konfirmations läger, matte träning eller kombinera med någon sport eller bara köra en Klassisk med bara en vanlig språkresa.
Man kan också välja att då man besöker USA tillbringa språkresan i hela landet och åka runt hela USA och övernatta i tält och så. Språkträningen får man då genom att prata med kamraterna och befolkningen.
Och man väljer om man vill studera med ändast svenska kompisar eller om man vill studera tillsammans med barn från hela världen, man väljer också om man vill ha en svecnkslärare eller inte.
Innan resan bestämmer man vilken svårihetsgrad det ska vara i skolan och man bestämmer också om man vill bo i en värdfamilj och då bor man med minst 1 annan också eller om man vill bo på en anläggning där man delar rum med 1-3 andra barn. Och jag vill nog bo på en anläggning framför allt för att det känns tryggare och för att jag kommer få mer kompisar på det sättet. Och också om man bor på anläggningen så anordnas det utflyckter, strandbesök, volleyboll turneringar eller shopping rundor varje dag efter skolan. Men värdfamilj är ju jätte bra om man mer vill ta del av landets kultur och få en riktig språkutmaning.
För mig är STS det självklara valet <3
EF Språkresor:
Kursorter (resmål): Storbrittanien, Malta, USA, Kanada, Spanien, Frankrike, Tyskland, Australien, Nya Zeeland, Skottland, Irland, Costa Rica, Sydafrika, Kina.
EF kan jag tyvärr inte ge så mycket info om eftersom jag är mycket mindre påläst. STS broschyren har jag ju läst igenom tusen gånger och med EF har jag bara läst något enstaka annonsblad i Caffis.
Men vad jag kan läsa mig till så finns det även där såkallade "Kombi resor" då man kompinerar en sport eller hobby med en språkresa. Och ja, det verkar ocksp som att det händer en hel del efter skolan och så. Finns en anläggning och värdfamilj att välja på o.s.v
Men jag har då valt STS eftersom jag fått så bra kontakt med dem och så.
Resmålet har jag nästan bestämmt och det blir då till Malta och det för att där är det officiella språket Engelska vilket är det språk jag vill studera. Och inte för att jag tror att jag inte kan göra mig förstådd och jag hade valt. t.ex Spanien eller Grekland, det är inte det, utan det handlar om att jag tror att jag lär mig lättare då jag kommer höra det på gator, resturanger, strand och så. Haha, nu kanske nu undrar varför jag då inte valde England men det är ju för att jag samtidigt vill ha den här exotiska miljön som Medelhavet ger en. Älskar det!
Och jag glömde att nämna vad en resa kostar och det beror ju på vart man vill åka och om man vill göra några tilllägg (t.ex på Malta kan man betala extra för att få ta en Dagstur till huvudstaden Valetta) men runt 20.000-30.000 (iallafall med STS)
och den här summan tänker jag lätt kosta på mig! Haha.
Ojdå, glömde också att berätta ungefär hur länge man är borta, och det varierar ju också men det är från 2- 4 veckor. Mysigt och man hinner ju skapa en grym gemenskap i gruppen, hoppas på många nya kompisar!
Men jag hoppas att jag inspererat fler till att tänka tanken på en resa. Tror verkligen att det blir ett minne för livet och något som man kan stopap i kategorin "Något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv!"
Ha Det Bra <3
(En hamn någonstans i Malta)
Tsunamin 2004 <3
Och om jag som inte ens hade någon inblandad (i min närmaste närhet) och jag tycker att det är tufft och blir tårögd då jag ser dokumentärer på tv och så, så kan jag ju bara tänka mig hur alla som faktisk var med eller som förlorade någon närstående känner sig.
Nu har det ju gått ca 4 år sen det hände och jag tror att många har återgått till sin normala vardag och släppt det, självklart är det tufft men jag tror att det är ganska lugnt nu.
Men som jag sa så är jag väldigt intreserad av hela grejen och har många gånger sökt på Tsunami på Youtube. Och idag när jag gjorde det så hittade jag den här videon. Och då brast det totalt och jag började störtgråta. Lyssna på texten, titta på bilderna och skänk en extra tanke till Offrerna. <3
"Lovley Tours" i Alanya
Resor handlar ofta om att komma bort från vardagen, uppleva något nytt och släppa alla problem som man har hemma, bara ta det lugnt och njuta och upptäcka nya saker. Men en resa kan ju inte garantera totalt lugn, vilket jag lärde mig i Oktober 2008 då jag och familjen besökte Turkiet och Alanya för 2:a gången.
Det var andra veckan och vi hade väl typ 3-4 dagar kvar. Vi tänkte mest ta det lugnt och sola och bada då vi nästan sätt allt vi vill se förra någonen vi var där (2006) så vi bestämde att ändast boka upp oss på våra favorit utflyckter. Så vad som stod planerat var Hamam (turkist bad), en båttur längst kusten och en båttur på manavgatfloden (smaragd floden). Vi bestämde också att vi inte skulle boka någon utflyckt med Detur (bolaget vi åkte med) utan låta oss "haffas" på gatan. Vi hittade ett företag ganska tidigt som vi tyckte verkade ha bra erbjudanden och bra priser, så vi bokade alltså Hamam och Manavgat turen (vi hade redan åkt en båttur). Vi betalade halva summan i förväg och bestämde en tid då de skulle hömta oss på hotellet nästa dag för att ta oss till Hamam.
Vi åker dit dagen efter och allt är bra och det finns verkligen allt, vanligbastu, ångbastu, massage, bubblebad och så denna turkiska massaget då. Men grejen är att vi blev lovade en ansiktismask också och vi betalde också för den innan. Men vi fick aldrig någon ansiktsmask. Men men. Några dagar senare så stod vi utanför vårt hotel och väntade i 1 timme på att någon skulle hämta oss för att vi skulle åka till manavgatfloden och då efter en timme så kommer det en turk som frågar om vi ska med på båtturen och då säger vi ja och så börjar han kolla av sin lista och det visar sig sedan att det är den vanliga båtturen längst kustan han pratar om så vi finns ju inte med på listan och så berättar vi att vi väntar på manavgatfloden och så säger den här turken från företaget att båten har sjunkit (eller rättare sagt försöker han visa det men händerna och med hjälp av en blanding av turkiska, tyska och engelska. Vi fattar men vi vet mycket väl att det finns många båtar så varför kunde de inte ta en anna båt då men det vägrar han svara på. Så då säger vi att vi ska ha pengarna tillbaka plus att vi vill ha tillbaka pengar för att vi inte fick någon ansiktsmask, han säger att han inte har några pengar på sig och vi bestämmer träff på vårt hotell kl 10 samma kväll.
Kl 10 samma kväll går pappa ner till receptionen och väntar en halv timme och tröttnar och säger att medan vi går ut och shoppar så ska han gå till företagets kontor och hämta pengarna och sen bestämmer vi träff vid en affär och sen ska vi gå och köpa glass.
jag mamma och André går runt där ett tag och sedan vi bestämmd tid börjar vi gå mot platsen där vi skulle mötas, då ser vi att pappa kommer emot oss och att han precis kastar en ölflaska i en sopkontainer. Mamma säger på skoj; "Haha, han har redan hunnit ta en öl". Pappa går i rask tackt mot oss och vi frågar vart vi ska gå och äta glass och han säger bara att vi måste tillbaka till hotelet. "Ska du hämta plånboken eller" frågar mamma och så på vägen dit berättar han det här; Han gick dit och med det tålamod som min pappa har så var han rikgit sur då han kom dit och för att markera det så sköt han till en stol det första han gjorde då han kom dit. Pappa, säger att han vill ha pengarna och turken svarar att han inte ska få några pengar eftersom han var så otrevlig då han kom in (??) Pappa sätter sig ner på andra sidan hans skrivbord och säger än en gång att han vill ha sina pengar tillbaka. Då börjar turken provosera pappa och det var en jäkla tur att pappa kunde tygla sig och inte göra något som kunnat sluta med polis kan jag säga. Iallafall så tar turken fram en sedel, han säger att det är en 50 lira sedan (vi ska ha 30 lira) och han visar den för pappa, knycklar ihop den och slänger den i hörnet av sitt skrivbord. Då gör pappa något som jag trodde bara hände på film. Han slänger sig över skrivbordet och får precis tag i sedeln och springer (??) Det roliga är också att de andra anställda har chansen att stoppa pappa men de låter honom bara springa och tittar bara på sin chef haha. Men pappa springer och så säger han att han gjorde som han lärt sig på film, det första han gjorde var att svänga av vid en gränd (haha, lilla pappa) och pappa är så rädd att turken har lurat honom och visat upp en 50 euro sedel (vilket är as mycket pengar!!) Men som tur var så var det en lira sedel men den ser gammal ut så pappa bli osäker på om han kan använda den, då springer han in i en affär och köper en öl och allt går bra och sedeln funkar. Han dricker upp ölen och det är då han möter oss och säger att vi måste tillbaka till hotellet. När vi hör detta blir vi ju såklart rädda och ännu räddare blir vi då vi ser turken stå utanför vårt hotel och väntar på oss. Han går på pappa (som än en gång kan hålla sig! tack o lov!) och pappa säger att han ska få tillbaka sina 20 lira om vi får våra 30. Men ftersom de inte förstår varandra (språket) så går vi in till receptionen så får receptionisten vara vår tolk typ. Haha. Och tillslut så får alla sina pengar och tuken frågar pappa flera gånger om vi är maffia. Pappa bara skrattar och frågar om han är det. Haha, bästa repliken! Men iallafall så när vi alla har rätt antal pengar så säger turken att imorgon ska han komma med ett "gäng" som ska slå pappa och pappa bara säger "javisst, gör ni det" och så går vi upp. Men fatta vad rädda jag och André är. Läskigt är också att turken också vet vilket rumnummer vi har...den natten sover vi allihopa in dubbelsängen. Vi går inte förbi kontoret igen men dagarna efter är jag och André fortfarande rädda att något ska hända med oss eller pappa. Men dagarna går och inget händer, så vi börjar slappna av.
Detta är något av det värsta jag varit med om, och allt är sant. Och jag fattar om ni inte tror mig för när jag själv tänker efter så är det precis som på film. Och saker händer som egentligen inte händer i verkligheten.
Men anledningen att jag berättar detta är för det första för att ni ska få en spännande historia att läsa men också för att varna alla som åker till Alanya att inte köpa några utflyckter av företaget som kallar sig "Lovley Tours" de har tydligen gjort detta förr nämligen.
Men annars är Alanya ett jätte bra resmål med mycket att göra, fina ständer och god mat!
Hoppas att detta inte händer någon mer!
ha det bra <3
What's Dubai in 10 Years?
Dubai City
Känns så himla konstigt nu när man måste planera inläggen lite mer än förr. Förr så viste man ju vad man skulle skriva eftersom man viste vad som hänt på dagens matte lektion men nu är det något helt annat har jag märkt. Nu måste jag planera och komma på nya roliga ideer inför varje inlägg vilket jag faktisk tycker är kul! Visst, det kommer ju innebära färre inlägg eftersom jag måste lägga ner lite mer tid på varje inlägg också men ändå så kommer det säkert bli lite längre också.
Men iallafall så måste jag börja med att skriva om något jag läste i Elle. (Haha, nej det är inte mode).
Nämligen att Dubai är ett helt sjukt land! Själv har jag knappt hörttalas om landet och erkänner att jag nu var tvungen att kolla efter om det var en huvudstad eller ett land...:D Men det finns bara ett ända ord som beskriver landet och det är ÖVERDRIVET eller ett WANNABE LAND helt enkelt. De satsar på att 2015 vara helt klar med staden och att man då ska ha 15 miljoner turister om året! De ska typ bygga Eifeltornet, pyramiderna i Giza och massa sånt i naturlig storlek också, mening är att man inte ska behöva åka någon annanstans...Allt ska finnas i Dubai. Där har vi alltså "WANNABE sidan" av landet och "ÖVERDRIFTS sidan" kommer då jag får reda på att det finns toaletter som helt är byggda utav guld, 7-stjärniga hotel och världens längsta innomhus skidbacke! Och detta ligger liksom mitt ute i Öknen! De planerar också att bygga världens största undervattens hotel plus att Dubai redan har de 3 största hotellen i världen. De håller även på att bygga en skyskrapa som nu ligger på en höjd på 600 m och den är fortfarande inte klar...De vet nämligen inte hur hög de vill ha den..?
Men jag måste ju säga att utav vad jag läst verkar det stämma att om man åker till Dubai så behöver man nog inte åka någon annanstans. För det första så kommer det om några år finnas precis allt som man som turist är ute efter "sevärdighets-mässigt" plus att det finns 1000-tals resturanger, lyxshopping center och limosiner kör runt här och var. Det finns också otroligt många olika sorters männiksor som ger ett utbud av olika kulturer och traditioner. t.ex Libaneser, Kineser och indier.
Och man behöver inte mer än en 10 minuters bilresa från ett land likt Manhattan så är man på en strand likt Thailand.
Inte nog med detta så finns det också en känd ö-grupp kallad "The world" vilket om man ser det uppifrån ser ut precis som en karta över hela världen. Jätte coolt! Men iallafall så ska det nu skapas en ny konstgjort ö (ska döpas till "Isla Moda") vilken Karl Lagerfeld ska förvandla till världens nästa modemetropol. Han ska designa ca 80 st hus. Det ska också byggas lyx resturanger och cafeér. Och allt ska gå i ett mode tema utan dess like. Man ska tydligen kunna vakna på morgonen och kunna beställa kläder från de stora modehusen eller bli stylad; hår, smink och doft. Det är ett multimiljonprojekt och jag tror att det kommer bli ganska coolt men ändå...det kommer nog bli ett ställe där världens modeelit träffas och har konferanser...Annat folk kommer antingen inte ha råd eller ha intresset för att åka dit.
Och vad jag förstår så finns det bara ett problem och det är att om Dubai förtsätta så här så kommer oljan vara slut år 2015...Men det görs ju verkligen en stor sattsning på hela Dubai och det blir spännande att se hur det slutar. Kommer vi om några år kunna åka till Dubai och åka upp i eifeltornet? Vem vet... 
The World
Ny blogg, Gammal bloggerska...
I precis samma stund som jag skriver detta så känns det som om jag precis gjort det avgörande målet i en fotbollsfinal eller bakat en kaka och så vill alla ha receptet. Ja, så känns det. Det är ju kanske inte samma slags glädje men det är något ovanligt, iallafall i min vardag.
Att något nytt händer, något som KAN hända men som ändå aldrig händer just mig.
I samma stund som jag skriver detta är jag också aktiv i en annan blogg. En blogg som jag nog inte kommer överge än. Bloggen är en ytterst vanlig blogg. En blogg som de flesta i min ålder (tidigt tonår) har. En blogg där själva grunden är en själv och ens dagar. Vad man tänker göra i helgen är ett av huvudämnena som en sådan blogg är fylld av. Sen slänger man väl in någon inte så genomtänkt recention om någon film eller bok och får någon enstaka komentar som lyder ungefär "Fin blogg :D". Och på nått sätt så tror jag att just den där vanliga bloggen kan vara en riktigt "Lifesaver". Jag kan inte tro att det är en slump att den åldersgrupp som är väldigt aktiva i just den här blogg-genren är att de behöver någon att prata med, någon som lyssnar och någon som man vet hör men kanske inte behöver svara. Tonåren är en sån där tid då man är ganska körd om man inte har någon som man känner förtroende för. Alla känner ju inte förtroende till en förälder, en tränare eller en kompis. Utan vissa kanske känner förtroende för en blogg. En blogg kan synas över hela världen och det kan vara skönt ibland då man kan använda bloggen som ett sätt att göra sig hörd då man inte vågar skrika eller så skriver man sina djupaste och innersta känslor där för att man vet att någon kommer läsa, förstå och känna medlidande, kanske inte alla, men någon...
Min blogg har jag nog inte i första hand använt som någon jag kan prata med utan framför allt för att berätta saker som ingen annan orkar eller har tid att lyssna på. Kan vara att jag cyklade omkull eller att jag för första gången smakade en chokladdoppad jordgubbe...Ja, sånt som är helt ointresant.
Ibland har jag skrivit saker som jag egentligen inte behöver någon annan som läser eller förstår utan mer för att jag själv en dag ska kunna gå tillbaka och läsa och återuppleva saker och minnen.
Att göra mig av med bloggen vore ungefär samma sak som att kasta sig ner för ett stup på fyllan. I ögonblicket då man trycker på knappen Delete så känns det bra eller så känns det inget alls, ett smart val alltså men några timmar eller dagar efter så ångrar man sig så djupt och man skulle kunna mörda för att få tillbaka bloggen och skriva ett sånt där otroligt onödigt inlägg om allt och ingenting.
Men om jag nu har en sån där vanlig "Lifesaver" till tonårsblogg så...Vad ska jag göra med den här bloggen?
Jo, jag ska göra en blogg om någonting som jag tror att jag innerstinne alltid älskat och varit intreserad av. Men att jag helst bara velat glömma det och överge den där älskade saken för en anledning...
För jo, jag har alltid älskat att resa och ge mig ut till andra platser. Jag har alltid varit intreserad av andra språk och kulturer och jag har alltid accepterat alla sorters människor. Som barn då jag för första gången träffade en "svart" människa så antar jag väl att jag tyckte det var lite märkligt att han inte såg ut som mig men jag fick lära mig väldigt snabbt att alla är värda lika mycket vare sig hur de pratar eller hur de ser ut. Och eftersom jag fick lära mig detta innan jag ens kan minnas så har jag alltid accepterat alla.
Jag kan faktiskt säga att jag älskar människor från andra länder. Jag är t.ex super avundsjuk på alla tjejer i skolan som är "svarta". Jag tycker dom är så otroligt söta, underbara och vackra. Och faktum är att när det gäller killar så fallar jag också lättare för "mörka" killar än för alla dessa vita, tråkiga, svenska killar med detta otroligt löjliga försök att bli lika coola som alla "mörka" och med detta otroligt tråkiga och sönder vaxade sandblonda hår...Ursch!
Nej, om jag hade fått chansen så hade jag lätt ändrat mitt utseende till denna "africa look". Och språk har jag någon medfödd talang för (det är faktisk sant,men jag är ju knappast matematiskt lagd...) Så jag antar att eftersom jag förstod att jag var bra på det så blev det roligt och eftersom jag tycker det är roligt för att jag är duktigt på det så har jag förstått att det är faktisk roligt på ett annat sätt också. Pratar också ganska mycket engelska med mig själv i min ensamhet (ni vet, som att prata med sig själv fast på engelska, :D) och senast idag råkade jag blande in det engelska ordet "car" i en mening...
Mat däremot har jag fått en bra avsmak på från hemmet nu på senare år då alla i familjen växt upp till den åldern då man faktisk kan krydda maten tillräkligt mycket för att den faktisk ska vara god. Blir ganska ofta mat med extra kryddor och från orientaliska kokböcker. Sen äter vi ju en heldel typisk svensk mat också såklart men även där kryddas det lite extra.
Och så till detta med att resa, det har jag änsålänge ingen riktig förklaring till varför jag älskar det. Jag kom på mig själv flera gånger nu då jag var i Turkiet senast, att bara sitta på en resturang och titta ut på gatuvimmlet och mamma fick flera gånger påminna mig om att jag måste hinna med att äta också. Så där har jag faktisk ingen riktig förklaring som är sådär garanterad men det kan ju vara för att jag fick följa med som riktigt liten och att vi faktisk har rest en heldel igemfört med många andra. Sen att alla resor inte gått till dessa exotiska länder struntar jag i. Har ju faktisk vart i Finland och i Danmark också och det är ju också utomlands. :D
Detta är dock något som jag de senaste månaderna börjat acceptera...hehe.
Så jag hoppas nu att ni fattar vad denna blogg kommer handla om. Om inte, om jag kanske vart lite för otydlig så kommer den handla om resor, mat, andra männisor och kulturer. Ja, allt som hör dit!
Kommer även srkiva om egna resor och resplaner. Kommer säkert också bli lite mer matlagning i köket där jag kommer dela med mig av goda recept och lite språk, musik och film också. Med "resten av världen" temat.
Ps. Bara så ni vet så räknar jag bilresan ner till Burgsvik med tält och vardagligt sällskap också som en resa ;D Ds.
Hoppas att ni kommer gilla och vilja ta del av bloggen. Och var inte oroliga, jobbar på en ny design, kommer så fort den är klar!
Ha det bra <3
